Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

2007-07-15

 

ANDRIETTA GRANQVIST KÖTTSJÖSKOGEN. 

 

Hon var född i skogen,hon växte upp i skogen,

hon tog en stor del av sin försörjning ur skogen,

hon kände skogen runt sitt hem utan och innan miltals omkring,hon var väl förtrogen med skogen alla vilda djur och sagoväsen,hon gick aldrig vilse och hon var aldrig rädd för skogen eller något hon mötte i skogen.

Hon var liten och späd men hon hade oanade kroppskrafter.

Hon högg själv sin husbehovsved,som hon drog hem och hon bar vatten till både folk och fä så gott som hela sitt liv.

Hon drygade ut hushållskassan med att tillverka björkriskvastar och sälja,både " vitkvastar " av skalat björkris och " svartkvastar " eller lagådskvastar.

Hon behärskade även konsten att binda mjuka,ändamålsenliga,vackra sopar av kråkbärsrisets långa rotrevor.

Hon vandrade miltals i skogen för att plocka bär och hon vandrade långa sträckor med bären i en kont på ryggen för att avyttra dem i närmaste lanthandel.

Hon kunde synbart utan ansträngning svinga upp en femtioliterskont fylld med lingon på ryggen och lika obesvärat i rask takt gå åt något håll med den.

Hon fick alltid sälja sina bär,för de var både torra och rena.

Andrietta kunde också berätta om egendomliga möten i skogen eller hemma i stugan.Hon hade sett såväl vittror som tomtar och då inte alltid av det vänliga slaget.

Hon hade också under sina otaliga skogsvandringar stött på björn,vilket var mycket ovanligt på den tiden.

Om en journalist frågade en Köttsjöbo, om någon hade sett en vild björn, blev han alltid hänvisad till Andrietta Granqvist.

Många undrade,om man kunde sätta tro till hennes

" Sagor ", men då hon var en rejäl och trovärdig person i övrigt, visste man inte, vad som var sant eller påhittat.

Hon blev i alla händelser välkänd, ja rent av mytomspunnen.

Hon var en legend redan i sin livstid.

 

Andrietta Nathalia Sundström föddes 1879 i ett litet dagverkstorp på Köttsjöskogen. 

Just den kil,som går in där torpet låg, hör till Borgvattnet,

men folket, som bodde där, räknade sig som Köttsjöbor.

Fadern hette Johan Sundström och kom från Karlstads län.

Modern hette Anna Stina Natanaelsson och härstammade från Långsele.

Andrietta var yngst i syskonskaran.

Övriga var Natanael Johan,född 1867,

Brita Kristina född 1869 och Maria Margareta född 1873.

Andrietta gick i skolan i Köttsjön, dit det var fem kilometer för henne att vandra.

Hon hann förmodligen sitta både i någon av de bondgårdar,som stod färdigt 1890.

På den tiden delade Köttsjön lärare med Överammer,

så skolan bedrevs bara en av två terminer i varje by.

När det blev dags för konfirmation, fick Andrietta bege sig till Borgvattnet, dit hon hade ungefär två mil.

Prästen tyckte om den raska flickan och erbjöd henne tjänst i prästgården bl.a med att grusa vägen,

eftersom hon var så armstark.

Men Andrietta tvingades tacka nej.

Mor Anna Stina låg sjuk därhemma och behövde hennes hjälp.

Modern dog 1894.

Andrietta umgicks med en grannpojke,

vilket resulterade i att hon blev gravid.

Endast arton år gammal födde hon sonen Erik Leander.

Då hade hon det säkert inte lätt.

Att vara ensamstående mor på den tiden var visserligen ingen ovanlighet, men det fanns inget socialt skyddsnät som i dag.

Så man kan anta, att när den tjugofem år äldre Erik Granqvist friade till den unga men duktiga kvinnan, såg hon en möjlighet att skapa sig en någorlunda dräglig tillvaro.

Tillsammans bröt de ny mark på andra sidan landsvägen och byggde en torpstuga halvvägs upp i backen sett från den nuvarande stugan.

Med sin Erik fick Andrietta två söner till Karl,

som föddes 1901 och Nils, som föddes 1905. 

Det blev Karl, som kom att överta torpet, när Andrietta blev änka 1929.

Karl var duktig och rejäl arbetare, som främst ägnade sig åt skogsarbete men som ofta anlitades som " Dagakarl ".

Hans livskamrat Edit blev också ofta leid särskilt om vårarna, då det skulle storstädas i gårdarna.

Andrietta fick se Karls och Edits barn växa upp på torpet.

Annars skötte hon djuren i lagården,så länge de fanns kvar och många har vittnat om hur fint det var där med blanka och välryktade kor och kvigor.

Andrietta var en mycket rensam och prydlig person, men hon var så långt ifrån en modeslav, som någon kan komma.

Det långa håret flätade hon och satte upp i en hårkorg i nacken.

Här var det inte fråga om vare sig klippning eller permanent.

Hon gick klädd i långa kjolar ,den ena utanpå den andra beroende på utetemperaturen.

Upptill bar hon en eller flera långa koftor, där antalet likaså anpassas efter väder och vind.

Ibland tog hon på sig en svart vadmalsjacka med stora fickor.

På det yttersta plaggets ficka satt en stor säkerhetsnål.

Det var där,som hon förvarade portmonnän.

På huvudet hade hon flera sjaletter, alla knutna under hakan.

Hon gick alltid i " Gummiskor ", som hade läder i skaftet och gummi i själva skon.

Andrietta vandrade fram på byn en eller ett par gånger i veckan för att handla hem mat, som hon bar i en sliten ryggsäck.

På vintern åkte hon spark.

En gång på vårvintern, då det var svår halka, nådde mjölkbilen upp henne i det branta och ökända " Tjårreberge ".

De lyckades på något vis krångla sig förbi  henne,

då hon i rasande fart flög utför.

På frågan hur hon vågade släppa iväg och åka så fort,

svarade hon:
- Tja,ska det gå åt helsike,ska det gå med kläm.

Andrietta var ingen tidsoptimist.

Tvärtom var hon alltid ute i extremt god tid.

En torsdagskväll fick hon besök av en Köttsjöbo,

som tagit in för att vila innan sista etappen fram till byn.

Då höll Andrietta på att grädda stora högar med pannkakor,så att det skulle finnas mat färdig, när karlarna kom hem ur skogen till helgen.

Dessutom tog hon sig för att kamma och fläta sitt hår,

så att det också skulle vara gjort,

innan andra helgbestyr krävde hennes insats.

När mjölkbilen började trafikera trakten och kunde erbjuda passagerarplats,var Andrietta vid vägkanten och väntade,

trots att det skulle dröja minst en halvtimme,

innan hon fick stiga på.

Andrietta anlitades ibland,då doktorn gick bet eller om det var någon åkomma,som man inte brydde sig om att söka läkarhjälp för.

Hon kunde t ex ta bort s k knarr ur handled.

Patienten fick lägga underarmen på en tröskel.

Bredvid tröskeln lade Andrietta en kvast.

Sedan tog hon en yxa och " Högg " på ömse sidor om tröskeln.

Varannan gång kom hon då att träffa kvasten.

Hon mumlade en ramsa om att hon " Tog ur le och högg i trä ".

Efter behandlingen var knarren borta likasom smärtan.

Andrietta var mycket förtjust i musik och dans.

Hon vandrade fram till Köttsjön eller ner till Överammer för att få svänga sina ben och virvla runt i en hambo eller vals.

Det är en gåta hur hon kunde dansa så mjukt i sina tögglidande gummiskor.

Men hon blev alltid uppbjuden,förmodligen för att hon var så lätt att dansa med.

Kjolarna stod som en strut omkring henne där hon smal och nätt knappt tycktes nudda golvet.

Andriettas liv var säkert aldrig någon dans på rosor.

Hon växte upp om inte i ren nöd så tvivels utan i stor fattigdom.

Hon tvingades tidigt att ta ansvar för barn och familj.

Hon arbetade hårt och slet mycket ont i hela sitt liv.

Välfärdsstatens välsingnelser fick hon endast njuta i form av en blygsam folkpension.

Moderna bekvämligheter som springvatten och elektricitet fick hon del av först under sina sista levnadsår på Bergegården i Stugun.

Men hon ägde ett ljust sinne och kanske den största gåvan av alla:förnöjsamheten.

Hon dog 1973. Då var hon 94 år gammal.

Hon ligger begravd på Stuguns kyrkogård, passande nog på en del, som kallas skogskyrkogården.

 

 Jag och min familj har varit grannar med hennes svärdotter Edit Granqvist och hennes son Arne.

När vi bodde på Skalgränd 5 A i Hammarstrand,

från oktober 1976 till februari 1985

Dom bodde i lägenheten ovanför oss.

Roliga och trevliga människor.

Edits man Karl bodde i Stugun, dom var skilda,

han var Andriettas son.

Dom samlade alla sina sopor i stora plastsäckar inne i lägenheten, potatisskal andra matrester som luktade grismat, dom tömde den först när hela säcken var full.

Ingen hyresgäst klagad men det luktade,

särskilt mycke på vår och sommar när det var varmt ute.

Dom hade ju bott tidigare på skogen tillsammans med Andrietta och var inte så noga när det gällde sopor.

 

Monica.

 

 

 

.