Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Balladen om Liikavaara Frans.

Fem verser.

 

Så börjar åter den långa helgen

och folk har jobbat i svett och sot

Men jag har skurit en flöjt i säljen

här ner i skuggan vid Dundrets fot.

Ty jag är fri, jag har inga plikter

jag vandrar i midnattsolens glans.

Jag dricker hembränt och skriver dikter

men kallar mej Liikavaara-Frans.

 

Var är min ungdom?

Så fort försvann den men den var glad, jag var fri och lös.

Jag sov i lador, jag sov på stranden

jag sov hos Lappfogdens yngsta tös,

först var hon livrädd,

men sedan drack jag all hennes lust,

utan vett och sans så svor vi trohet,

men sedan stack jag så sant jag är Liikavaara-Frans.

 

En gång var brännvinet var mans ägo

ty det var billigt och därför starkt,

och finkel dofta längs alla vägar,

från Nunisvaara till Folkets Park.

Ni från Karhakka och Malmbergsbacken,

från Vita Duvan och Jonka Myr

hur ofta låg vi på Bryggarbacken

med våra flaskor, och drack oss yr.

 

Ni gamla vänner från Gällivara

ni som jag kände för länge sen,

du Skojar-Erkki, och Välivaara

och Isak Björn,Veström och Roden

Hej. Frasse Sjöholm och Erkki-Ville

vi mången gång satt och tog ett glas,

i skogen hade vi dryckesgille

i kompanjonskap med Kalle Baas.

 

Nu är jag gammal, och allt går sävligt,

jag är på väg mot min levnads kväll.

Men när jag tycker det känns för jävligt

tar jag en djup klunk ur min putell.

Jag går på banan mot gällivara

fast det är dåligt med min balans.

Jag tillhör vandrarnas glada skara,

man kallar mej Liikavaara-Frans.

 

.